Lydnadsträning

I onsdags kom Ellen o grabbarna hit för lite lydnadsträning ute på klubben. Vi inledde med att köpa lite käk, sen drog vi direkt till klubben. Käkade middag, snackade ikapp oss lite och sen blev det träning. Jag var feg och ville inte släppa kaxiga SnuskHulda medan skyddsekipagen tränade, utan väntade tills planen blev lite mer tom. Och alltså. Jag har en förmåga att vara ganska orättvis i min bedömning av mig själv och hunden, speciellt när andra tittar på (hej prestationsångest). Men sen fick jag liksom inse att min hund jobbade på bra (!) trots löp, ny klubb, störning och det faktum att vi inte tränat flera av sakerna på annat ställe än trygg hemmamiljö utan någon mer än jag i närheten. Pixie brukar iofs inte bry sig i varken miljöbyte eller folk, men kontrasten är ändå stor. Det syns ju dock att vi faktiskt har hunnit lägga en ganska stabil grund iallafall, tex i apporteringen. Den är inte perfekt, men vi har gjort ENORMA framsteg. Faktiskt! Och jag kände faktiskt “WOW!” när jag körde delar ur apporteringen på klubben.

Rutan körde vi också och jag blev faktiskt lite förvånad över att det faktiskt funkade… Måste nog inse att man kommer betydligt längre genom att faktiskt våga och genom att lita på sin hund. Jag älskar denna hund över allt annat och det är så orättvist av mig att undervärdera oss.

image

This entry was posted in Foto, Lydnad, Pixie. Bookmark the permalink.

One Response to Lydnadsträning

  1. Jenny says:

    Det kanske i grunden är “bara” dig själv du undervärderar, som hundförare? Att du inte har fått Pixie att göra si eller så som du vill, fast du faktiskt har det? Det är inget fel på varken dig eller Pixie, och definitivt inget fel på er som ekipage! :)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>